Abstract
The paper constitutes an analysis of the poetry of Birgitta Lillpers in the context of the postmodern break-up of traditional definitions of literary genres. The characteristic features of the Swedish poet's work are ambiguity, fragmentation, and a diffuse persona of the speaker. Lillpers' poetry is rich in lexical, semantic and syntactic experimentation.
References
Birgitta Lillper, Stämnoja, W & W (Wahlström & Widstamd), Stockholm, 1982
Birgitta Lillper, Igenom: härute, W & W, Stockholm, 1984
Birgitta Lillper, Gry, och bärga, W & W, Stockholm, 1986
Birgitta Lillper, 1 bett om vatten, W & W, Stockholm, 1988
Birgitta Lillper, Besök pä en främmande kennel, W & W, Stockholm, 1990
Birgitta Lillper, Krigare i den här provinsen, W & W, Stockholm, 1992
Birgitta Lillper, Propolis, W & W, Stockholm, 1995
Birgitta Lillper, Silverskäp, W & W, Stockholm, 2000.
Marie Peterson, Jag skriver det som mäste skrivas, i: Författare i ättiotalet, red. B. Gunnarsson, Symposion Bokförlag, Stockholm/ Lund 1988, s. 121-129.
Lena Valtonen, Jag trodde det var fult att ha hemlängtan, i: Femina, 1998, hafte 4, s. 126-129.
Äsa Bäckman, Ljuden som gör oss nervöst längstansfulla, i: Lyrikvännen 1994, nr 6, s. 31-36.
Äsa Bäckman, I serveringsgängen, Dagens Nyheter, den 5 november 1999.
Staffan Bergsten, Klang och äter. Tre röster i samtida svensk kvinnolyrik, FIB:s Lyrikklubb, 1997, s. 191-267.
Michel Ekman, Poeter med misstro mot spräket, Svenska Dagbladet, den 18 September 1995.
Magnus Florin, Se fiskars avtryck!, Expressen, den 24 mars 1998.
Eva Liden, En sträng ordkonstnär, i: Falu-Kuriren, 12 mars 1988.