A Contribution to the theory on the development of the Swedish perfect tense

Main Article Content

Genowefa Sadalska

Abstract

An attempt is made to account for the development of the Swedish perfect tense. The analysis is based on Kuiylowicz’s theory on the origin of temporal categories. The Swedish perfect tense is derived from periphrastic present constructions which denote present states resulting from past events. The constructions tend to develop the temporal meaning of Past (Praeteritality while gradually reducing that of Present (Presentavity). This development is caused by the processes of delexicalization and grammaticalization. The Swedish perfect tense, however, has not yet reached the stage of pure Praeteritality though in certain contexts it can already be determined by temporal adverbs primarily referring to the Past.

Downloads

Download data is not yet available.

Article Details

How to Cite
Sadalska, G. (2007). A Contribution to the theory on the development of the Swedish perfect tense. Folia Scandinavica Posnaniensia, 1, 65-82. Retrieved from https://pressto.amu.edu.pl/index.php/fsp/article/view/11127
Section
Articles

References

  1. Andersson Erik 1977, Verfrasens struktur i svenskan. En Studie i aspekt, tempus, tidsadverbual och semantisk räckvidd. Åbo akademi.
  2. Beckman Natanael 1968, Svensk språklära, 9: upplagan. Stockholm, Bonnieis.
  3. Brugmann Karl 1922, Kurze vergleichende Grammatik der indogermanischen Sprachen. Berlin, Walter de Gruyter.
  4. Dahl Östen 1985, Tense and Aspect Systems. Basil, Blackwell.
  5. Ekbo Sven 1943, Studier över uppkomsten av supinum i de germańska språken. Med utgångspunkt i fomvästnordiskan. Uppsala, Almquist & Wiksell.
  6. Haugen Binar 1972, The Inferential Perfect in Scandinavian: a Problem of Contrastive Linguistics. I: Canadian Journal of Linguistics 17/2:132-139.
  7. Hulthén Lage 1944, Studier i jämförande nunordisk syntax. Göteborg
  8. Ivarsson Martin 1931, Har kommit - är kommen. Ett bidrag tili belysning av den senare uttryckstypens funktion. I: Nysvenska Studier 11:61-68.
  9. Jespersen Otto 1914, Tid og tempus. I: Oversigt over det Kongelige Danske Videnskabemas Selskabs Forhandlingar 5-6:367-420.
  10. Johannisson Ture 1936, Emfatisk perfektum i det fomnordiska lagspråket. I: Bidrag tili Nordisk Filologi tillägnade Emil Olson:159-168.
  11. Johannisson Ture 1945, Hava och vara som tempusbildande 'hjälpverb i de nordiska språken. Lund, Gleerup.
  12. Kinnander Bengt 1973, Perfektum i “sekundär” användning. I: nysvenska studier 53:127-172.
  13. Kurylowicz Jerzy 1964, The Inflectional Categories of Indo-European. Heidelberg, C-Winter.
  14. Kuryłowicz Jerzy 1968, O rozwoju kategorii gramatycznych. Kraków, Państwowe Wyd. Naukowe.
  15. Kuryłowicz Jerzy 1971, Podstawowe kategorie morfologiczne. I: Biuletyn PTJ 28:3-11.
  16. Kuryłowicz Jerzy 1977, Probl?mes de linguistique indo-européenne. Wrocław, Zakł. Narodowy im. Ossolińskich.
  17. Körner Rudolf 1941, Tidsrelationema och deras uttiycksmedel. I: Moderna sprâk 35:1-64.
  18. Landtmanson Samuel 1908, Till bruket av perfektum och imperfektum i svenskan. I: Språk Och stil 8:252-254.
  19. Lindberg Ebba 1976, Beskrivande svensk grammatik. Stockholm, Almquist & Wiksell.
  20. Lindstedt Jouko 1984, The Past is Present: Notes on the Perfect Tense. I: Studier i nordisk filologi 65:246-259.
  21. Noreen Adolf 1904, Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning bd.5, s.669-683. Lund, Gleerups.
  22. Pettersson Thore 1976, Tempus. I: Gårding E. (utg.), Kontrastiv fonetik och syntax med svenska i centrum, s.143-160. Lund, Liberläromedel.
  23. Pipping Rolf 1936, Om innebörden av perfektum i nusvenskan. I: Bidrag till Nordisk Filologi tillägnade Emil Olson :143-154.
  24. Platzack Christer 1976, Satsens och meningens tidsbetydelse. I: Lundastudier i nordisk språkvetenskap D 10:28-51.
  25. Platzack Christer 1978, Temporal Meaning: a Description of the Swedish Tense System. I: The Nordic Languages and Modem Linguistics 3 : 472-485.
  26. Sanne Signe M. 1985, Norsk perfektum sammenlignet med italiensk og fransk. I: Norskrift 46:61-51.
  27. Skov-Larsen Jens 1979, Faktorer, der betinger valget mcllem dansk prxteritum og perfektum. I: Aspec-, tology. Workshop at the Fifth Scaridinavian Conference of Linguistics : 127-139.
  28. En svensk referensgrammatik 1981, nr 8 : Verbets accidenser 1 : tempus. Lund, Institutionen för nordiska språk.
  29. Teleman Ulf (u.å.), Tid och tempus. Stencit. Lund, Institutionen för nordiska språk.
  30. Thorell Olof 1973, Svensk gtammatik. Stockholm, Esselte Studium.
  31. Thulstrup Ake 1948, Preteritalt perfekt. Till belysning av gränsområdet mellan perfekt och imperfekt: i i svenskan. I: Nysvenska studier 28 : 70-101.
  32. Vannebo Kjell 1 .1979, Tempus og tidsreferanse. Tidsdeiksis i norsk. Oslo, Novus.
  33. Vannebo Kjell 1 .1985, Fortidsformer i norsk. I: Norskrift 46:20-42.
  34. Weinrich Harald 1964, Tempus. Besprochene und erzählte Welt. Stuttgart, W. Kohlhammer.
  35. Wessén Elias 1965, Svensk språkhistoria III. Grundlinjer tili en historisk syntax. 2:a upplagan. Stockholm, Almquist & Wiksell.
  36. Wessén Elias (utg.) 1969, Fomsvenska texter med förklaringar och ordlista. 3:e upplagan. Stockholm, Läromedelsförlagen.
  37. Wessén Elias 1970, Vårt svenska språk. Stockholm, Almquist & Wiksell.